Andreas greppar vidare
Först, kontrabas på två låtar. Blev kanonbra – nu saknas bara lite redigering så är vi klara för sångpålägg. Efter en finfin lunch på Nero kom Lidholm varpå vi la grunder på tre nya låtar. Stor glädje. Tyvärr är det lite för dåligt dämpat mellan kontrollrummet och studion, så det funkade inte att spelas in trummor och kontrabas samtidigt. Föga förvånande, men jag hoppades in i det längsta. Det blir lite basfix nästa vecka således.
Lidholm lånar slicka cymbaler
Jag har den senaste tiden provat på lite mikrobloggande, framförallt på Bloggy och Twitter, men även andra mer företagsspecifika tjänster som Yammer. Eftersom jag skriver vanliga inlägg på min blogg lite för sällan så la jag just in en liten widget så mitt Twitter-flöde hamnar här. Om du vill följa mig hittar du mig på http://twitter.com/sebrob.
Har några mellanveckor just nu – inga större gigs utan mest inspelningar i studion. I onsdags kväll la vi grunderna på ytterligare en slicklåt som vi sen fortsatte spela in under fredagen då en basist kom och spelade lite bas. Sen direkt iväg till Chinateatern där jag hjälpte Karin Håkansson att presentera sin nya bok Glädje, lek och musik. Karin är ball – hon är en otroligt produktiv människa som öser ur sig material i form av barnskivor, barnböcker men också finfina arrangemang till psalmjazzgruppen Vila. Här finns hennes blogg.
På lördagkvällen var jag på Loney Dear på Debaser Medis. En lite matt spelning kändes det som, och i ärlighetens namn är det inte direkt min musik även om några låtar är uppenbart vackra och Emil sjunger väldigt bra rakt igenom. Kul att ha hört dom live dock eftersom de har stora internationella framgångar.
I går kväll repade vi lite grann med Vila och jobbade fram några nya arr, sen lite saxpålägg på några låtar när Andersson ändå var i faggorna. Snabbt jobbat, bra resultat för en söndag.
Äntligen tillbaks i studion – skönt att få sitt krypin tillbaks efter utlånet. Det börjar dra ihop sig till inspelningssessions igen, så ikväll har jag gjort tre arr till en barnskiva som ska spelas in nästa vecka. Det blir fint tror jag, försöker hålla det ganska lugnt och soft då det är mycket text som ska fram. Kan också nämna att det inte är nån vanlig barnskiva till barn, utan det är till vuxna om barn – ett litet annorlunda perspektiv alltså.
I morgon ska vi jobba med några demos på slick-låtar – det blir la gött. Nu är jag trött och ganska slut och ämnar somna tidigt ikväll. Pjuh.
I många år har jag samarbetat med en ypperlig körledare och sångerska som heter Anna-Maria Toftgård. Våra vägar möttes först när hon sjöng i By Grace, sedan har hon lett kör i flera sammanhang där vi har jobbat ihop, alltid i stor glädje. Mest frekvent har det varit med Lidingö Gospel där jag har spelat ganska mycket genom åren. Nu har hon flyttat till Skillingaryd (strax söder om Jönköping) där hon dragit ihop en stor kör på över 100 pers. Ikväll var det premiärkonsert i en helt överfull kyrka – mycket kul. Gospel i glädjens tecken helt enkelt, traditionsenligt tillsammans med herrarna Lidholm och Tjernström på trummor och bas.
I går kväll hade Måns Zelmerlöw release på sin nya skiva. Evenemanget hölls på Rose, mitt emot Berzelii Park i Stockholm. Jag hoppade in och spelade piano på tre låtar tillsammans med Moh Denebi och några stråkmusiker som jag glömt namnet på. Finaste låten var nog en akustisk långsam version av Hope & Glory. Ett kul och soft gig med många sköningar i publiken, så man hade kunnat hänga länge om man varit på det humöret. Det var jag inte.
Efter några dagars semester och viss datorvila måste jag bara skriva några rader om Melodifestivalen. Jag är ingen stor fan av musiken i programmet – det är ingen nyhet. Jag tycker urvalet av låtar är högst märkligt, vissa år rent tragiskt faktiskt, och jag såsom många andra har funderat hur det egentligen går till och vilka kriterier som råder. Nåväl, om vi bortser från själva musiken så tycker jag det är en bra show, och till skillnad från många andra tycker jag absolut att det är helt rätt att det är SVT som gör det. Men, jag måste faktiskt erkänna att årets final blir godkänd – det fanns ändå ett knippe bra låtar. Mest av allt gillade jag Caroline af Ugglas Snälla snälla – vilken grymt bra, ovanlig och berörande låt. Bara att den röstades fram till final gjorde att jag återfick tron på att bra musik faktiskt kan överleva i dessa tider. Att den till slut faktiskt blir tvåa är ju också lysande – jag blev glad ända in i själen.
Men, hur i hela friden kan ett plagiat på plagiat komma till final, och dessutom ta hem hela segern? En sak är klar – Malena Ernman är grym i sin vanliga genre. Jag har dessutom jobbat ihop med henne en gång och spelat in Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen för Sveriges Radio. Men låten då, känns inte den igen? Minns ni Fredrik Kempes låt Vincero, vars tema är stulet från Puccinis opera Turando? Det är väl helt ok att sno ett gammalt tema och göra pop av det. Men att göra om bedriften en gång till – ta samma låt, vända melodin lite upp och ner och gå och vinna Melodifestivalen 2009 – det blir för mycket till och med för mig. Här finns plagiat nummer två. Jag är skeptisk.
För övrigt följer jag som såsom många andra bloggkampanjen för Dawit Isaak. Läs mer här och här. Kul att se hur de stora medierna går ihop för att göra nåt tillsammans, och väldigt märkligt att Carl Bildt varken svarar på frågor eller skriver nåt på sin blogg. Jag hoppas att nåt sker bakom kulisserna som vi inte känner till.
Till sist, ikväll har jag städat och i öronen har jag haft P3 Dokumentär. De är kanske inte fullständiga, kanske inte särskilt nyskapande heller, men de är helt klart allmänbildande och underhållande. Funkar kanon som pod.
I går kväll spelade jag orgel och keys på By Grace konsert i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Vi repade ovanligt intensivt inför den här konserten – några nya låtar att sätta som inte var helt lätta. Tyvärr drabbades jag av lite monitorproblem i början av giget, så jag tappade lite feeling och fick aldrig riktigt tillbaks den. Well, man kan inte vara på topp jämt. På det hela taget gick det ändå ganska bra – kören sjöng fantastiskt som vanligt. Ida Sandlund var solist – en fantastisk sångerska, punkt och slut!
Jag har haft några gospelhem under åren. Det började med Spectra Gospel i Sundsvall där jag började ta mina första stapplande steg som pianist. Det var 1992. När jag väl kom till Stockholm 2000 hamnade jag som kapellmästare och pianist i The Masters Voice som faktiskt firar 20-årsjubileum senare i år. Där blev jag kvar i nästan tre år. Redan när jag flyttade ner till Stockholm började jag spela vicka med By Grace och de senaste åren har det blivit mitt nya gospelhem. Det är en fantastisk bra kör som jag både jobbar med i många olika sammanhang, bland annat Idol och vid lite större eventjobb.
Idag har jag tagit mig till Sundsvall för några dagars skidåkning och vila. Det behövs.
På Praise Units blogg finns några videoklipp när de sitter och jobbar i min studio. Öjebrant jobbar på fint bakom glaset.
Den här veckan har jag hyrt ut studion hela veckan, så det blir inte mycket gjort där. Det visade sig vara ganska bra tajmat, för det enda som egentligen behövde göras i nån form av kontrollerad miljö den här veckan var att förbereda material till fredagens konsert med By Grace och Ida Sandlund- resten kan göras mobilt.
Grabbarna som hyr är Praise Unit från Örebro. Dom ska spela in trummor hos mig, och det verkar funka riktigt bra.
Idag blev dock en bökig dag – först ett möte på SVT 08.30, sedan snabbt förbi studion för att hämta grejer och sen till Centrumkyrkan i Sundbyberg där repet började kl 10.00. Tyvärr hann jag inte förbereda så mycket som jag hade tänkt innan dess, så repet för min egen del haltade lite. Nåväl, efter några timmar bakom pianot är jag skapligt (bokstavligt) med på noterna.
En annan grej som hände idag var att 24Vision togs i produktion i sin nya kostym. Det är ganska anmärkningsvärda ändringar som är gjorda, men det ska jag återkomma till i ett senare inlägg.
Torsdag och fredag kväll var det dags för rep och genomförande av företagsjobbet som jag förberett under den senaste veckan. Beatrice och Boding var artister och bandet bestod av fem kompmusiker, stråkar och By Grace. Lite mingelmusik, ett par låtar, ett musikal-medley och prisutdelning med jinglar spelades igenom med stor fröjd och glädje. Tyvärr i en av sveriges sämsta lokaler rent akustiskt – Gyllene Salen. Men galet va vackert det är där inne. Nu, en ledig helg. Helt ledig faktiskt.
Bokläsandet går som vanligt i vågor. Sista tiden har jag dock hunnit igenom två läsvärda böcker.
Först Tomas Sjödins nya bok Ett brustet halleluja. Det är en alldeles utmärkt bok som på ett plan handlar om hur kyrkklockor skapas, på ett annat beskriver relationen Gud och människa, andlighet utanför kyrkans gamla hjulspår och om det brustna i människans tillvaro. Dessutom hyllar han onyttan och om konsten att trivas i sitt eget sällskap. I vanlig ordning fångar han mig snabbt med sitt enkla osentimentala sätt att skriva.
En av de bästa passagerna handlar om den gamla psalmen En ton från himmelen, där han har gjort lite mer research bakom författaren av den psalmen. Det känns extra kul eftersom vi använde den psalmen för några år sedan då vi jobbade tillsammans på Torpkonferensen och den har betytt mycket för mig ända sedan dess. Här skrev jag om en annan av hans böcker.
Sen har jag tunnelbanat mig igenom Christer Fuglesangs 13 dagar i rymden efter 14 år på jorden. Ända sedan liten pojke har jag varit fascinerad av flyg, astronomi, rymden och rymdfart, så självklart var jag en av dom som satt vaken på nätterna under hans resa med Discovery till ISS. I den här boken får man läsa hans egna ord från dagarna strax före avfärd och hela resan, parallellt med hela karriären ända ifrån åren på KTH. Det är klart intressant rakt igenom, även om jag inser att för den som inte delar samma fascination kanske det blir en smula långrandigt.
Efter att ha läst boken har jag med mig två nya lärdomar. Först inser man att det är så otroligt mycket prestige och politik inblandat i ESA och NASA. Inte konstigt att han fick vänta så länge när det bara är politiskt inflytande och ekonomi som styr. Sen så är han väldigt öppen med sina egna brister, tvivel och misstag både före och under resan. Det är väldigt tydligt att han vinner förtroende på det – både hos mig som läsare men förmodligen också hos hans arbetsgivare.
Har du ens det minsta intresse av rymdfart, ny teknik eller om du bara behöver inspireras av en person som såg till att sin dröm gick i uppfyllelse så kan man läsa den. Några resor mellan Hammarbyhöjden och Karlavägen räcker. Man kan också välja nån annan sträcka om den inte passar dig.
Min bror var där och såg en annan uppskjutning lite senare – skrev om det här. Programmet med rymdfärjor kommer att stoppas under nästa år. Enligt NASA är den sista uppskjutningen planerad till 31:a May, 2010. Det blir i så fall det 133:e flygningen med rymdfärjan.
Det blev en hel dag i studion, nästan uteslutande med förberedelser inför fredagens företagsjobb. Det blev de sista justeringarna på låtarnas arrangemang, några nya jinglar och sen utskrift, lite backtracks och till sist packning. Jag är så otroligt glad för min studio. Det är alldeles lagom stort med två rum där jag får plats med alla instrument, alla syntar kan stå upplockade samt all inspelningsutrustning. Jag förstår inte hur jag klarade mig utan detta innan. Men men, det blev många provisoriska arbetsplatser genom åren och på nåt sätt gick ju dets också.
Det verkar som att även Spotify har fått säkerhetsproblem. Först trodde jag det var ett hoax, men det verkar inte så. Så, för dig som har Spotify, gå hit och läs. Fick också ett tips om Zink Music – för oss gamla slick-fantaster kan det verkligen vara nåt. Bara smakprovet med Frank Ådahl ger mersmak.
Som många av er vet delar jag mitt arbetsliv i två delar – som systemutvecklare på SVT och som frilansmusiker och lite annat musikjobb som arrangering och inspelning. Balansen är inte helt enkel, men båda delarna befruktar varandra på ett skönt sätt, något som säkert flera av er som har samma upplägg känner igen er i.
Jag trivs bra på SVT – det är en skön arbetsplats som först och främst producerar nåt som jag kan stå för fullt ut. Sen är vi ett skönt gäng i den lilla grupp där jag jobbar, ganska högt i tak och en lagomt ambitiöst tempo. So far so good. Men stämningen i en grupp som inte är så stor påverkas lätt av om en person kommer in eller faller bort. Det känns just nu. Några sköningar (konsulter) som vi haft inne ganska länge har precis lämnat och det märks ganska tydligt. Jag saknar just nu lite groove, lite galet, lite småfilurigheter, lite sånt där som man hann vänja sig vid. Well, det ordnar sig.
En av mina favoritbloggare har just hoppat på ett uppdrag åt Aftonbladet. Det är Mymlan som numera bevakar bloggvärlden åt Aftonbladet. Tyvärr smakar fortfarande den senaste Birro-grejen fortfarande lite illa i min mun, men Mymlan är otroligt bra och jag har bitit ihop och lagt upp min första Aftonbladet-blogg i min rss-läsare.
You are currently browsing the SebBlog blog archives for mars, 2009.
 | dottern på Dikten i ”Fyra bröllop o… |
 | Emmalisa Norrhamn på TMV firar 20 år |
 | Lars på Melodifestival, Dawit och… |
 | Karin på Gig i Indianapolis |
 | Sebastian Robertsson på På plats i Chicago |
