Frukost på Tullys

Varför inte börja morgonen på Café Tullys vid Götgatsbacken? Gott fika, en god vän som snart dyker upp och ett gratis WLAN som gör att jag redan hunnit jobba lite grann. Lysande. Förmiddagen spenderas med att felsöka lite kod på SVT, därefter till studion för att förbereda låtar till kvällens konsert. Och solen skiner…

Två studiokvällar

Efter två kvällar i studion har jag fått klart både lite noter, några jinglar, ett par nya arr och en loop. Gott mos. Skönt att det mobila bredbandet funkar fint i studion, trots att den ligger nere i en källare. Nu hem och vila.

Utmaning

För ett tag sedan utmanade Olle Svalander mig. Utmaningen lyder:

”Du är utmanad att välja något eller några ställen i film eller bokvärlden du skulle vilja åka till… Det spelar ingen roll om det är påhittat eller på riktigt.”

1. Filmen Fenomen utspelar sig i ett litet samhälle på den amerikanska landsbygden. Där skulle jag gärna hänga ett tag för att få en annan bild av USA. Jag brukar mest hamna i storstäderna…

2. Stings sommarhus i Toscana där DVD:n ”All this time” är inspelad. Det verkar vara ett helt lysande ställe, sen blir det naturligtvis inte bättre att kompisgänget kommer och spenderar några veckor och spelar in musik tillsammans.

3. I Bibeln står det en del om himlen. Jag tror det blir ett skönt ställe att hänga på.

Jag skicka utmaningen vidare till Elinor och Medelklass.

Första dagen i studion

Äntligen har jag fått tag på en liten studio att jobba i. Det är en gammal närradiostudio i Korskyrkans lokaler på Birger Jarlsgatan. Alldeles utmärkt. Det är en del renoveringsjobb som måste göras, men jag har fått hit mina grejer och har precis bouncat ner två färdiga arr som är på väg iväg nu. Glädje!

Kött på Jensen’s Bøfhus

Efter en heldag på SVT blev det en skön social kväll. Först mötte jag en gammal vän som var på besök från Umeå. Vi hamnade på Jensen’s Bøfhus på Vasagatan och skulle äta en bit middag. I vanlig ordning frågade jag var köttet kom ifrån idag, och det visade sig komma från Danmark. Det var väl glädjande, för samtliga gånger jag varit där har köttet kommit från Brasilien eller Argentina. Danmark är väl illa nog, men okej då – bättre än Sydamerika i alla fall. Jag skulle så gärna gå till en restaurang och betala en slant extra för att veta att köttet kommer från Sverige, gärna så nära restaurangen som möjligt. Hursomhelst, jag konstaterar återigen att Jensens är en alldeles utomordentligt tråkig restaurang. Maten smakar till en början helt ok, men ganska snabbt känner man att den har nåt ”snabbmatigt” över sig. Och personalen är knappast personlig – bemötandet känns faktiskt sämre än på de flesta McDonalds-restauranger. Bahh, annat blir det imorgon – då vankas Beirut Café.

Senare träffade jag skaparen av den här sajten. Återigen en människa som fullföljer sin dröm. Jag kom ihåg när vi träffades första gången, under inspelningen av ”Expedition: Robinson” i Malaysia. Då satt han på rummet på kvällarna och lärde sig koda dynamiska webbsidor. Nu har han nått resultat – en bra användbar sajt som verkligen kommer till användning och som han dessutom tjänar pengar på. Långsiktigt tänkande lönar sig!

Beatrice släppfest

I kväll har Bea släppt sitt första album här i Sverige! Det blev en riktigt härlig kväll på Nalen – många goda vänner och musikerkompisar var på plats. Först på scen var Hannah Holgersson som också släpper skiva. Hannas låtar är inte helt lätta att beskriva, och det är inte så konstigt eftersom hon själv säger sig presentera en ny musikstil – ”Free voc”. Hursomhelst, det var en blandning av opera, lite pop, lite Nordman och lite världsmusik. Hon har verkligen en grym pipa och hon är dessutom en alldeles utmärkt sympatisk person.

Sen var det Beatrice tur. För mig var det naturligtvis extra spännande och roligt eftersom jag har följt hela processen från inspelning till färdig produkt. Nu var det dags att höra materialet live, och det var verkligen riktigt bra! Låtmaterialet är kanon (jodå, jag vet att jag är partisk), bandet utmärkt och Beas spontana norrländska stil är så skön. Man stog där med en liten tår i ögat och var stolt. Grattis älskling!

Bambuserfascination och dålig västkustmusik

I dag var jag med om nåt nytt i min värld – jag var den ena parten i en Bambuser-kommunikation. Via Jaiku hittade jag en kompis som hade en kanal igång på Bambuser. Det var en mobiltelefon-video där man såg att hon gick genom stan. Men, det jag inte fattade på en gång var ju att det var live! Till vänster om videon fanns ett litet chatt-fönster, och jag blev faktiskt (jag är ju ändå en it-kille som borde ha koll på detta) en smula förvånad när jag skrev en kort rad och märker att hon svarar nästan direkt, fast via i videon. Märkligt, jag skrev mina frågor, hon svarade med ljud och bild. Haha, legendariskt. Var är vi på väg?

Kvällen började med en kväll bakom pianot i Elimkyrkan på Östermalm, därefter bar det av till Blue Moon Bar där det skulle bjudas på lite västkustmusik med några storheter såsom Tommy Funderburk och Lou Pardini. Tyvärr är det bara att konstatera att när man blir för gammal, när man blir lite blasé, då ska man kliva av scenen. Mr Funderburk var en lysande sångare på sin tid, men det var då det. Jag konstaterar också att bara för att man har spelat in några låtar i USA tillsammans med gamla västkustlegender innebär inte det att att man automatiskt blir en stor musiker. Bhalla bhalla.

Första versionen

Igår var en stressig dag. Den tidiga morgonen började på SVT med det sista arbetet inför en första version av min del i PK-projektet. Därefter snabbt iväg till ett eventbolag och ett möte inför några kommande jobb i maj och juni. Både artister, material och form börjar ta plats. Det kommer bli mycket jobb, men kul.

Gårdagkvällen spenderades i Råcksta där jag hjälpte en god vän att komma igång med notskrivningsprogrammet Sibelius. Kul att hjälpa musikervänner hitta nya och enklare sätt att jobba.

Mer mobil

Ok, idag föll jag för frestelsen. Jag är numera mobilt bredband-användare. Ett av alla våra företag som försöker pracka på oss mobila uppkopplingar har en deal att man kan prova i två månader – är man inte nöjd lämnar man tillbaks. Play ball säger jag.

Uppdaterad 2008-04-11:
Sitter på tåget mellan Stockholm och Sundsvall och konstaterar att det funkar ganska bra hela vägen. Särskilt skönt är det att slippa betala SJ för den svindyra uppkopplingen, särskilt när de har höjt priserna på själva biljetten. Allvarligt talat, i dessa tider då alla har insett att vi måste spara på miljön och verkligen ta krafttag, så höjer man biljettpriset så det blir billigare med både flyg och bil. Idioti!!

Ormbett igen

Häromdagen fick jag ett samtal från ett företag som bland annat specialicerat sig på motgifter för olika förgiftningar och andra sällsynta sjukdomar. De hade hittat min historia om ormbettet här på bloggen och verkar intresserade att använda mitt fall för sin verksamhet. Det verkar nämligen som att kunskapen om t.ex. ormbett är väldigt varierande på svenska sjukhus, i alla fall om man kan tro den här artikeln. Om jag på nåt sätt kan bidra till bättre svensk sjukvård ställer jag naturligtvis upp. I veckan rapporterade DN att en svensk turist i Thailand fick så allvarliga skador av en manet att hon avled. Scary.

Gospel med By Grace

Ah, stor glädje. I kväll spelade jag på en gospelkonsert tillsammans med By Grace. Det blev en fantastisk kväll med en fullsatt kyrka och entusiastisk publik. Det är en stor förmån att få jobba med en så grymt bra kör och band. Jag spelade Hammond X-B3M och Motif XS – en finfin rigg om jag får säga det själv. I sommar blir det en liten turné i Italien – det ser jag fram emot.

Rosenbad och gospelrep

Mitt på eftermiddagen i går jäktade jag iväg till Rosenbad för att spela lite mingelpiano under nån happening med några ministrar, en massa folk på två departement och därtill en hel del press. Måndagen var redan ganska fulltecknad och jag försökte sätta vik på den grejen. Men tack vare Budwheels och MMS slapp jag rodda grejer överhuvudtaget, annars hade det inte gått. Kvällen spenderades med By Grace – vi repade inför fredagens konsert. Alltid kul – fantastiskt bra kör och bra komp.