Fyrhändigt med Lasse Holm – joråsatt

Carolas 25-årsjubileum som artist avslutades naturligtvis med att vi spelade ”Främling” på bästa 80-talsmanér. Precis innan vi ska dra igång ropar Carola upp Lasse Holm på scenen och vill att han ska vara med och sjunga. Men icke – han slår sig ner bredvid mig istället och exakt 2 minuter och 28 sekunder senare har jag spelat ”Främling” fyrhändigt med Lasse Holm. Haha – det var stort!

Innan dess hann vi både spela med Christoffer Hiding som blev årets Främling-stipendiat. Vi gjorde två av hans egna soul-låtar och avslutade med Jeff Buckleys ”Halelujah”. Utöver det var det naturligtvis en massa artister som gjorde en och annan låt, innan Carola själv avslutade med ett set på åtta låtar. En grymt kul och speciell kväll. En liten detalj som också bör nämnas – Palladium är en ganska liten lokal med en liten scen. Med dagens mått mätt är det helt osannolikt att schlagerfestivalen en gång avgjordes här. Och det var ju på den tiden då inte allt var playback.

Kvällen avslutades med en skön eftersits – jag och Johan Tjernström hamnade dessutom bredvid Carolina Kluft, och det var lättpratat värre visade det sig. Ah, en skön dag!

Carola jubilerar på Palladium

Efter en hel dags repande och en pepparbiff så blir det exakt en timmes softande på hotellet innan gig. Vi ska spela i Palladium i Malmö, dvs den lokal där Carola vann med ”Främling” 1983. Palladium är verkligen ingen stor lokal – det är smått otroligt att man har kört melodifestivalen här, med live-band till och med. Carola firar alltså 25-årsjubileum som artist i år, och ikväll är det galakväll och stor baluns med inbjudna gäster och fans. Det är kul att spela hennes gamla låtar – det finns ju ett gäng godingar. Det blir också en hel del överraskningar med andra artister under kvällen. Glädje.

Bra svensk musik görs fortfarande

Det är med stor glädje som jag konstaterar att det fortfarande spelas in och ges ut riktig musik i det här landet. Vid sidan om låtar som med noll finess talar om hur mycket man älskar Europa eller ställer frågan om man bor kvar i samma lägenhet kan man till exempel välja att lyssna på Anders Widmark och Sara Isaksson senaste album. Det är helt enkelt strålande – bra låtar, berörande texter och finurligt spelat. Köp två ex och ge bort en i present. Det är en order.

Påkörd
Igår kväll stannade jag vid ett rödljus i Aspudden. Det gjorde inte killen i bilen bakom. Det slutade naturligtvis med att han drämde in i mig med skaplig hastighet. Mazdan, eller Maxeb som den kallas bland mina vänner, fick en härlig fraktur som kräva lång tid hos verkstaden. Jag är dessutom en smula orolig för min nacke och rygg. Kan ordna sig dock.

Adolf
Idag träffade jag en basist som hette Adolf. Om jag får en son nån gång ämnar jag undvika det namnet. Jag funderar också på om artisten Paul Potts är helt nöjd med sitt namn.

Rep med bandet

Idag repade vi med bandet och Carola inför tisdagens baluns i Malmö. Det kommer säkert att styra ihop sig till slut, men det hade varit skönt att få ha satt lite mer form och stuk på låtarna innan dagens rep. Nåväl, hon är skönt tydligt med hur hon vill ha det – det vill bara till att vi i bandet lyckas landa i samma tanke. Kul blir det i alla fall. Nu, iväg till en 30-årsfest.

Rep

Idag hann jag iväg till musikaffären och äntligen köpa Logic 8. Jag har tänkt göra det länge, nu blev det av. Kul! Sen rep och genomgång med Carola inför nästa vecka. Det blev inte så vansinnigt mycket material som det skulle kunnat bli, men det blir ändå en heldag framför Sibelius imorgon och skriva noter. Sitter precis och ftp:ar upp de första låtarna till hemsidan – det är rep på lördag så det finns liksom ingen tid att förlora. Soft ändå!

Notskrivningskväll

I kväll blev det notskrivning för hela slanten. Dels gjorde jag kompskisser åt Bea som ska till USA på söndag (och denna gång kom jag ihåg att göra pdf:er i letter-format) och sen förberedde jag lite material till ett gig med Carola nästa vecka. Lite kort om tid för att få ihop allt, men det ska nog fixa sig. Nu, sova.

Vila

Ikväll spelade vi med Vila i Hammarbykyrkan. En skön kväll med fina svenska och nordiska psalmer. Spelade flygel ikväll – skönt att spela helt akustiskt och slippa rodd. Notera att bilden föreställer Micke och hans Wacco-kit. Nu, iväg till Berns för att lyssna på Sköna söndag-bandet.

Är cafét amerikanskt?

Då har det blivit helg igen, och tro’t eller ej – det ligger snö på backen här i Stockholm. Dock misstänker jag ändå att vintern är förlorad, vilket i praktiken innebär den sämsta vintern som jag överhuvudtaget kan komma ihåg.

Några saker har gjort veckan intressant. Först, byte av mobiltelefon. Efter några år med Sony Ericsson ledsnade jag på att de synkar så dåligt med Mac. Sagt och gjort, en Nokia fick det bli. Soft. Telia däremot ska man hålla sig ifrån på alla sätt – ett nytt haveri drabbade dem idag. Nånting får mig att tro att det kommer att dröja innan dom kör en repris på reklamkampanjen som lockade med att Telia var så säkert.

Häromdagen satt jag på ett café med några vänner. Innan själva kaffedrickandet, dvs i kön, hamnade jag bakom en man i 40-årsåldern. Jag kunde inte låta bli att snappa upp konversationen med tjejen bakom disken. Mannen frågade: ”Har det här cafét hade nån koppling till nån amerikansk café-kedja? Tjejen bakom disken svarade vänligt: ”Nej, det finns ingen amerikansk kedja bakom.” Han gav sig dock inte utan frågade igen, lite mer påstridigt: ”Är du säker att ni inte har nån koppling, till Starbucks t.ex.?” Hon blev lite störd, men förklarade återigen att det inte fanns någon koppling till USA. Sen la hon till: ”Om vi hade haft nån koppling till en amerikansk kedja, vad hade det spelat för roll?”. Han tittade upp på henne som hon var från Mars, tog sin latte, gick iväg och muttrade högljutt och cyniskt om att ”det enda amerikaner är bra på är att bygga atombomber…”.

Varför är det så – varför stör sig så många på USA och den amerikanska levnadssättet? Visst, när det handlar om politik och miljöfrågor ser jag sällan skäl att försvara USA, men om vi tittar på helt vanliga amerikaner, är vi inte ganska lika då? Häromkvällen hävdade nån att Sverige är det land i världen som allra mest assimilerat amerikansk kultur. Jag skulle inte bli förvånad om det stämmer. Jag tycker vi avstår från kastning av sten så länge i alla fall.

För övrigt konstaterar jag att Prince är på hugget, och att jag har en ny favoritsajt: tyda.se.

Möten och rep

Nästan hela dagen spenderades på möte på ett eventbolag inför några kommande jobb under försommaren och hösten. Det kommer att bli roliga jobb med ganska stor orkester vid några tillfällen – kul! Efter det repade vi med Vila och den lokala kyrkokören i Hammarbykyrkan inför söndagens konsert. Det blir nog bra. Pjuh.

Vila-rep

På söndag ska vi spela med psalm-jazzgruppen Vila i Hammarbykyrkan. Det var ett tag sedan, därför tarvades ett rep ikväll. Kul. Men det är svårt att spela Psalm 336 (Psalmer och sånger) i 5/4-takt.

Ett enda public service-bolag?

Då var det dags igen – diskussionen om vi ska ha ett sammanslaget public service-bolag tog ny fart idag då Christina Jutterström slängde in en rejäl brandfackla på DN:s debattsida. Hon driver i huvudsak två linjer – att SR och SVT bör slås ihop till ett företag och att finansieringen bör ske i form av en public service-avgift. Möjligen inte särskilt nytänkande, däremot lite anmärkningsvärt att SVT:s för detta VD kommer med ett sådant kraftigt utspel så kort efter hennes avgång.

Ända sedan 1996 då jag höll på att bli indragen i DAB-projektet på SR har jag tyckt att stora delar av SR och SVT bör slås ihop. Redan på den tiden var ganska uppenbart var teknikutveckling i allmänhet och Internet och webb-teknik i synnerhet var på väg. Både SR och SVT skulle på sikt behöva satsa på publicering på fler plattformar än bara ”vanlig” radio och tv. DAB var ju faktiskt inget mer än radio med lite bild, dvs dålig tv. Redan då tyckte jag och många med mig att det var en ointressant plattform, även om DAB naturligtvis hade fler fördelar än att skicka med bilder i utsändningen. Nåväl, mycket har hänt sedan dess – bland annat har massor med dagstidningar, små som stora, börjat sända tv och radio, och både SR och SVT har gjort jättesatsningar på sina webbplatser med bättre och mer omfattande textbaserad nyhetsförmedling. Alltså, mediekonvergensen bland våra stora aktörer kan inte bli tydligare.

SR och SVT gör till stora delar samma jobb med små skillnader i vinklingar och tolkningar. Det enda som skiljer oss åt är att SVT bildsätter lite bättre. Allvarligt talat, prova att lyssna på Rapport 19.30 i badkaret – det funkar ganska bra!

Jag tycker absolut att företagen bör slås ihop, i alla fall finns det massor med områden där det kan samarbetas mer – inte minst när det gäller teknik. Jag är övertygad om att det finns pengar att spara som kan gå till programverksamhet istället. När det gäller finansieringen håller jag inte med Jutterström. Det verkar ju som att konceptet med tv-licens fungerar väldigt bra i Sverige. Dessutom ökar antalet betalande enligt en artikel i DN för en tid sedan.

Salanders hack

I Stieg Larssons Millenium-triologin gör en av huvudpersonerna, Lisbeth Salander, ett antal dataintrång som vid första anblicken känns lite väl påhittiga. Ikväll såg den här intressanta artikeln där Per Hellqvist ger en annorlunda bild – alla ingrepp är i praktiken möjliga.

Svärta och förminskning

På förmiddagen var jag in till optikern för att kolla upp styrkan på nya glasögon. Då fick jag lära mig nåt märkligt. Om man har lite för starka glas, dvs man ser lite för bra, då blir allting i synfältet lite mindre och dessutom får man bättre svärta. Detta innebär att alla som köpt en lite för stor platt-tv med dålig svärta ska självklart fixa glasögon med lite mer korrigering än vad som egentligen behövs. Klockren logik!

Tjocka harmonier och synkoper

Gävle konserthus är helt slutsålt denna kväll visade det sig. Det finns inget annat land utanför USA där det sjungs så mycket gospel som i Sverige, och det verkar som att gospeln kommer överleva några år till i vårt avlånga land. Ikväll jobbar vi med Gävle Gospelfestival som firar tio år. Walt Whitman, Cyndee Peters, en barnkör samt en stor kör på ca 350 personer och Örebro-bandet står på scen. Nu är det paus. Puhh, det blir en sen kväll…

Rep i Gävle

I morse satte jag mig på tåget för att hoppa in i husbandet på Gävle Gospelfestival. Det är samma band som förra veckans gig i Berwaldhallen. Magnus Spångberg är kapellmästare – uppstyrt och bra. Walt Whitman gör sitt sista gig här innan sverigebesöket är slut. Det är ganska skönt att reporturen sitter ganska bra – morgondagens gig i konserthuset i Gävle blir faktiskt det fjärde med till stora delar samma reportuar.

Det är extra roligt att spela med den här gamla Joybells-konstellationen. Det beror på att det här är bandet som spelade in Joybells platta ”I won’t turn back” från 1992. När jag hörde den plattan öppnades en helt ny värld. Innan dess hade jag inte hört den typen av gospel, och utan att bli för romantisk måste man nog konstatera att utan den plattan vet jag inte om jag spelat gospel idag. Och eftersom den genren verkligen varit min skola som pianist och kapellmästare så vet jag inte var jag varit överhuvudtaget, rent musikaliskt alltså. Det är kul att se tillbaks och konstatera vilka små detaljer och händelser som får stora konsekvenser länge fram i livet.

Ny pianomodul

Idag hittade jag en kultig slick-modul på en musikaffär här i Stockholm – en MKS-20. Jag hade en sån för många år sen men bytte in den mot nåt annat. Nu är den ånyo i min ägo. Den har historiens softaste elpiano-ljud som funkar riktigt bra i vissa sammanhang. Glädje!

På eftermiddagen var jag hos Robban Ivansson och la lite keyboards på några låtar som han och Bea jobbat med. Vi lyckades till och med skrämma igång en Hammond L-100 som förmodligen inte använts på ett tag. Inte världens bästa sound i den – men ändå. Sen, en ledig fredagkväll som förgylldes av två bra SVT-program – På spåret och Robins. Just detta avsnitt av Robins var väl inte det bästa – främst beroende på att Uffe Larsson fullständigt snackade sönder sin egen intervju. Nä, det var bättre förra veckan då Kristian Luuk fick live-busringa till hotellet där han skulle bo. Hysterisk roligt – kolla här.