Lördag morgon-gig

Ännu ett lite halvunderligt gig idag. Ett årsmöte med nån form av Socialdemokratisk förening i Skärholmen skulle inledas med gospel och en solist. Så jag sakade bort en soft lördagmorgon och åkte iväg. Bahh. Sen har det tvättats och pysslats, trots grymt fint väder ute. Snart sista matchen Modo-HV71. Det blir att titta med ena ögat. Tänkte också byta däck idag. Är det för tidigt? Nä.

Mr Persson har uttalat sig igen efter dokumentären. Synd att han gång på gång gör bort sig. Är han verkligen förvånad över utvecklingen? För han kan väl knappast vara intresserad av hålla sig aktuell i media? Karln har ju slutat. Måste se de delarna jag inte sett – känns som ett måste för en SVT-medarbetare.

Imorgon ska jag vicka för Daniel Stenbaek i By Grace. Det blir kul.

Ett oväntat skönt gig

Hann med en hel del idag. Efter några timmar på SVT drog jag till Sollentuna kyrka för att vara pianist på en konsert med en barnkör. Ett av alla bröd-gig. Trodde jag… Det visade sig att det inte bara var barnkör och jag, utan en gitarrist och en solist också. Och, den gitarristen var riktigt svinbra. By far den bästa akustiska gitarrist som jag spelat med. Så, jag åkte därifrån med ett leende på munnen.

Sen så drog jag hem till min släkting och bestämde mig för att lösa hans nätverksproblem. Även det gick riktigt bra, finally. Nu har jag precis gjort klart min bokföring och tänker försöka ta mig till min revisor imorgon. Soft ändå.

Tidigt i morse lyssnade jag på P1 och kunde inte låta bli att dra på munnen när Camilla Kvartoft, för övrigt en lysande programledare, gjorde allt som stod i hennes makt för att dra fram en intrig när hon intervjuade SVT-chefen Jan Axelsson på ämnet Göran Persson-dokumentären. Suck, hon hade verkligen inget case. Och Göran Persson – nu skriver han en artikel i Svenska Dagbladet om hur dåligt urvalet av material har varit. Allvarligt talat – vad hade han förväntat sig – att SVT skulle göra en snällt bildporträtt med rosa band runt? Snark.

Uppvaknandet

Oj. Har skrivit ett inlägg längre ner om de två bästa konsertupplevelserna i mitt livt. På nåt sätt missade jag den konsert som kanske betytt mest för mig: konserten med Bruce Hornsby på Södra Teatern i Stockholm för två och ett halvt år sedan. Efter den konserten är jag helt såld på den mannens musik. Både hans låtar, hans pianospel och hans inställning till musik har påverkat mig på en massa sätt. Häromdagen blev det klart att jag åker till USA på en liten turné i maj – Bruce spelar i N.Y dagen efter det är tänkt att jag ska åka hem. Kanske får det bli några extra dygn i USA.

Och by the way – skivan på bilden är Bruce Hornsbys ”Halcyon Days”. På den skivan finns låten som givit namn åt bloggen ”Circus on the moon”. Så, nu var det sagt också.

Best of YouTube

Hjälpte en kompis med hans bredband igår. Det börjar bli en vana… men denna gång gick det lätt och allt ramlade igång ganska snart. Hann med första grillningen igår också: korv och majskolvar åtnjöts medelst solnedgång. Jä.

På morgnarna när jag åker till jobbet kollar jag ibland igenom min iPod efter några video-podcasts. Bland annat kollar jag in BestOfYouTube – en sajt som (inte helt oväntat) väljer ut bra klipp från YouTube och lägger ut. I morse såg jag två sköna:

Skatande hund
Ljuvlig buktalare

Att hjälpa släkt och vänner med datorer…

Ännu en gång skulle jag göra en insats och hjälpa en släkting med att konfigurera ett trådlöst nätverk. Han har en router för 295 kronor. Och hur bra var den? Inte alls naturligtvis. Så, jag spenderade långa två timmar igår kväll med att försöka få internetuppkoppling med nån form av säkerhet. Gick inte. Vill hata bara lite grann… Suck. Varför ska branchen prångla ut sopiga prylar som kostade tio spänn att tillverka och sen säga till konsumenten att produkten gör samma jobb som produkten längst upp på hyllan som kanske kostar lite mer…

Steely Dan

För ett tag sedan frågade nån över mina två häftigaste konsertupplevelser. Jag svarade att den första var Michael Jackson på Hawaii, 1996. Trots att han sjöng live på kanske två låtar så var det en osannolikt cool upplevelse och en grym show. Den andra var Steely Dan på Hovet 2000. En fantastisk konsert – lång som en arbetslös vinter, så dom hann med et stort knippe låtar. Nu kommer de tillbaks till Stockholm, denna gång till Jazzfestivalen. Kolla DN:s artikel här.

Så, mina kommande konserter är alltså: Shawn Colvin 14 juni, Steely Dan 17 juli och The Police 29 augusti. Jä.

The Game

Kom hem sent här ikväll och såg den sista kvarten av The Game med Michael Douglas. En bisarr historia om en snubbe som blivit off-the-charts i att hantera folk i sin omgivning. Som födelsedagspresent får han en present av sin bror som lär honom en ordentlig läxa. Som sagt, en bisarr story men en rungarns bra film.

Har spelat i Söderhöjdskyrkan ikväll med Bengt Johansson. Imorgon blir en roddig dag med lovsångsseminarie hela dagen med Gerrit Gustafsson, sedan 2-årskalas för mitt gudbarn Valencia och därefter 40-årsfest för Erik Tilling.

För övrigt kan jag konstatera att dramatiken på SR fortsätter. Nu har SIF tagit till släggan och riktat ett misstroendeförklaring mot SR:s VD Peter Örn. Ska bli intressant att se hur (om) han tar sig ur knipan. Är det nån som hört P1 på morgnarna? Jag är redan uttråkad. Och vad kan ersätta programmet ”Vår grundade mening”? Well. Nu ska jag sussa.

Lunchrestaurang

Varför är det så att man alltid måste klaga på inhemska lunchrestaurangen på jobbet? Finns det nåt inbyggt i oss som gör att utgångspunkten måste vara att den egna restaurangen alltid är dålig?

Jag tror att ”var-ska-vi-äta-lunch”-syndromet en klassisk manifestation av gräsets grönhet…

Såg Fichtelius i matsalen idag. Undrar vad han har för feeling these days…

Poesi på tunnelbanan

Konstaterar att SL har sina ljusa stunder. Vad sägs om följande dikt som man kan se lite överallt i Stockholms kollektivtrafik:

Barn på hemväg från skolan
Jag kan höra psalmen
av små fötter
körsånga fram
längs den dammiga asfaltgatan.

Under den vida
himmelskatedralen
med solen till stapel
evangelande av skratt
går de lysande
det lilla folket.

Roger Mais, 1905–1955, Jamaica
tolkning av Peter Landelius
ur Ögon av sten och vatten, 1994

Fichtelius om Göran Persson

Dokumentärserien om Persson startade ikväll. Den var sorgligt dålig. Några grejer satte sig dock: Helmut Kohl gillar att äta smör, mängder av smör. Och, Göran svär som en mustang när han tror kameran är av. Annars sisådär. Well.

SR i gungning

Återigen läser jag en artikel i DN om mitt gamla jobb – det verkar stökigt på SR. Förändringar är ju alltid svårt, och som skeptiker måste man ju alltid rannsaka sig själv – är man en bakåtsträvare, eller kan det till och med vara så att man blivit för gammal? På mitt nuvarande jobb (SVT) stöter jag i alla fall fortfarande på mina gamla kollegor, och alldeles oavsett vilken generation de är i så verkar det som att de flesta har tröttnat helt på ledningens planer.

Eller, kan det vara så att Mr Örn och hans gäng är ute på helt rätt spår, men ingen annan fattar? Jag sitter på för lite inside information för att läsa mellan rader. Måste nog ringa ett samtal.

Måndag

Har hämtat mina rörslutsteg efter reparation. Låter fint igen.

Hann med ett dygn i Sundsvall och kollade på Carola och Bea. Lät fint det också.

Har fått en fråga om jag är skrövlare eller vikare (på dass). Jag är vikare. Hur låter det?

Var på Elvis på Cirkus i går. Lysande på alla sätt. Rekommenderas.

Windows Vista låter coolare än MacOS. Köper man det senare på OKQ8?

Ikväll ska jag se SVT:s dokumentär om Göran Persson!

Puhh. Tur att man släppte Dolly-biljetter

Well. Det är ju långt ifrån ovanligt och verkligen inget nytt, men om man läser artikeln i GP om Dolly Parton-konserten så är jag glad att jag släppte mina biljetter. Jag citerar några rader:

”Det var studiosound och inte en felton när hon sjöng, men när hon pratade i samma mick var det brusigt och tjöt då och då. Inte vad man räknar med när man betalar dyra pengar för en livekonsert”.

”Hon missade att sjunga vid ett par tillfällen och det såg väldigt knasigt ut. När hon pratade hörde man hur olika mikrofonerna lät men när hon sjöng lät allt lika bra.”

Samma sak när jag hörde Michael Jackson på Aloha Stadium, Hawaii 1997. Det lät verkligen svinbra om allting. Men när man såg DVD:n med samma turné (History) insåg man varför… ALLT var playback. I princip. Jag tror det var en låt som var helt spelad och sjungen live. Suck.

Koinonia och Andrae Crouch till Gullbranna

Kultbandet Koinonia och Andraé Crouch verkar klara för Gullbrännafestivalen. Kan bli ett besök, inte för att jag har lyssnat ihjäl mig på varken Koinonia eller Mr Crouch, men så länge som man är aktiv i gospelvärlden så kommer dessa herrars verk att dyka upp…

Och, precis som jag trodde – The Police gör en extrakonsert den 30 aug i Globen. Kanske finns det ännu bättre biljetter dit… Nåväl.

Releasefest för Cookies n’ Beans

Var på skivsläpp igår på Stampen i Gamla Stan. Countrybrudarna Cookies n’ Beans släppte deras nya skiva. Dom är svinbra och förtjänar framgång med det dom gör. Vi hoppas på fler egna låtar dock…

Biljetter till Police 29 aug

Well, det var ju ganska väntat – biljetterna försvann fort. Jag fick tre – alla utspridda. Men en på parkett – hurra!!!!

Capote och Infamous

Kom på att jag såg en ovanligt bra film häromdagen, på flyget till USA. Filmen heter Infamous, och handlar om journalisten och författaren Truman Capote som gör research till en bok om ett brutalt mord på en familj nånstans i USA. Beroende på vilka glasögon man tar på sig så kan filmen tyckas vilja få fram olika budskap, men framförallt handlar den om alla människans inneboende känsloliv. Filmen visar tydligt att oavsett hur olika vi människor är, hur avskyvärda brott vi än begått så har vi alla samma typ av känslor inbyggda inom oss – kärlek, hat, behov av bekräftelse, en drivkraft att vilja uppnå saker som betyder nåt för någon annan, och så vidare.

Filmen är fylld av bra skådisar (Toby Jones, Sigourney Weaver, Gwyneth Paltrow, Isabella Rossellini m.fl.) och det är enligt mitt tycke en riktigt riktigt bra film på många sätt. Det som dock är lite märkligt, och som jag upptäckt nu i efterhand, är att detta är en av två filmatiseringar av samma bok på kort tid. Filmen ”Capote” från 2005 som fick en Oscar för bästa huvudroll och även ”In Cold Blood” från 1967 beskriver samma händelse. Den sistnämnda bär samma namn som Capotes bok.

Beroende på var man läser så rankas denna film ibland som den bästa filmatiseringen av boken. Själv har jag inte sett någon av de andra, men ”Capote” måste jag nog ta och se. Återkommer till min rangordning.

”Svensk pop öppnar pärleporten”

En läsvärd artikel i DN. Kolla in den här.

The Police turnéstartar i Sverige

The Police startar sin Europaturné i Globen den 29 augusti. Läs mer här. Jag kommer att hänga på låset för en biljett.

Tebaks

Efter en problemfri flygning är vi hemma igen. En givande och kul vecka ligger nu bakom oss. Lite bilder finns här.

Ikväll spelar jag med Lidingö Kids och Anna-Maria Svensson och i morgon med Linda Bonaventura på Alcazar, Nalen.

Gospel Heritage – dag 4

Sista dagen bestod av en morgonsession med Marvin Sapp och en kvällsgudsjänst med Kirk Franklin. Båda passen var fylld med bra undervisning, framförallt Kirks predikan på kvällen. Marvin Sapp började med att sjunga en ny låt från hans kommande platta – en fin liten ballad som handlade om hur viktigt det är att hitta en egen plats för lovsång när man som ledare förväntas ge ut och den enda man behöver är nån som kan tala till in i ens eget hjärta.

Mellan passen hann vi med att åka till Georgetown och käka och shoppa lite. En jättefin stadsdel som motsvarar Gamla Stan i Stockholm. Grymt skönt att sitta ned på en vettig restaurang och äta vanlig italiensk mat! Vi hann också med att ta lite bilder på den nya svenska ambassaden som låg alldeles i närheten.

Ok, sen in till stan för att gå på avslutningsgudstjänst med Kirk Franklin som predikant. Tyvärr så blir det lite samma sak här – det går inte att beskriva hela predikan. Men precis som tidigare så är det häftigt att höra den mest säljande gospelartisten idag, en femfaldig Grammy-vinnare, stå och undervisa med så stor ödmjukhet och självinsikt. Bland det första han gör är att tvätta bort artist- och kändisgrejen och precis som tidigare under konferensen proklamerar att det inte är nåt värt överhuvudtaget. Poängen med hans undervisning är flera, men det viktigaste är precis det som undervisats tidigare under konferensen – vi måste se till att vår livsstil i sig blir en lovsång till Gud. På nåt annat sätt kan det inte vara.

Ok, jag skulle kunna skriva på en hel del om detta – kanske gör jag det lite senare. Nu har vi precis vaknat och ska ta oss till en gudstjänst i nån stor cool gospelkyrka.

Gospel Heritage – dag 3

Förmiddagen startade idag med ett seminarie med Martha Munizzi – en av de absolut största kvinnliga gospelartisterna just nu. Hon har varit otroligt framgångsrik och sålt runt 10 miljoner skivor. Det visade sig att även hon var en fantastisk talare. Men denna gång var det alltså i seminiarieform, och vi var väl inte mer än 30-40 personer i lokalen. Hon undervisade om hur vi som musikaliska ledare (och ledare i allmänhet) inom kyrkan måste se till att vi inte låta stoltheten över våra egna prestationer hamna i fokus. Ett riktigt bra seminarie som gick bra i linje med Donnie’s undervisning kvällen innan. Vi fick höra många nyttiga saker ifrån hennes egen bakgrund, bland annat om hur man hanterar situationen att stå i en kör eller ett lovsångsteam och inte ens ha en mik, och därmed få deala med sig själv och sin stolthet.

Under detta seminarie fanns det möjligen några inslag som kanske funkar för amerikaner, men av kulturella skäl kanske inte riktigt funkar för oss. Men som alltid, men får ta till sig vissa delar och det som uppenbart inte går att applicera i Sverige får man lämna. Hon är grym, och hon är en förebild!!

Basse, Johan och Martha Munizzi

På kvällen var det dags för gala – det skulle delas ut utmärkelser till några som betytt mycket för gospelbranchen. På pappret ett helt ok upplägg med Vicky Winans och Donnie McClurkin som värdar och inspelade påanonnser a la Oscarsutdelningen (ja, det var väl här man började ana), och dessutom skulle det göras TV. Och det var där allting gick överstyr. Något som skulle kunna bli en fin och skön kväll med hyllningar till några av de största artisterna/predikanterna genom tiderna slutade i ett sällan skådat kaos. Ingen verkar ha förberett att det skulle göras TV. Uppenbart kan man inte ha lagt en enda sekund på att repa. När Vicky och Donnie ska läsa sin första påannons blir det fel om och om igen, och det visar sig att den nya moderna promtern inte alls funkar, och när allting strular så finns det ingen studioman, så de står där på scenen och försöker kommunicer med nån tv-människa via deras mikrofoner. Allt inför några tusen gäster som är uppklädda och förväntansfulla. Well, det går inte att beskriva hur pinsamt dålig hela kvällen blev. Det är bara att konstatera att detta måste vara bottennappet för hela konferensen… Allt annat har ju varit kanon, så självklart måste det finnas nåt att klaga på…

(Nu finns det massor av bilder)

Gospel Heritage – dag 2

Morgonsamlingen var mycket bra, med alldeles strålande undervisning av Grammy-vinnaren Cece Winans. Därefter kollade jag in ett seminarie med Donald Lawrence och Richard Smallwood som pratade om deras erfarenheter och hur de slitigt och jobbat sig fram i många många år. Mycket ödmjukt, väldigt uppbyggande och på nåt sätt skönt att höra att de stött på samma problem som vi själva står i.

Kvällen bestod av en gudstjänst med bl.a. Martha Munizzi, Tye Tribbett och Donnie McClurkin. Martha ledde några sånger i början, och det var helt ok trots att det var playback. Men, sen kliver en gigant fram: Tye Tribbett. Jag visste inte ens att han skulle vara med på kvällen, men det visade sig att han var den stora musikaliska attraktionen. Ojojoj, han är verkligen arvtagaren till Kirk. Helt osannolikt bra, en sjukt bra band och en kör som var det bästa man sett… Köp en DVD eller nåt, för det går inte att beskriva!

Och Donnie McClurkin sen, men enligt mig den snyggaste rösten i gospelindustrin – han skulle predika. Ljuvlig start med en sång, sen predikan. Och vilken predikan sen… puhh! Just nu tror jag inte att jag kan återge det med nån rättvisa. Men en sak kan jag säga – har du chans att höra honom predika eller sjunga, ta dig dit!!!

Tye Tribbett (ok ok, dålig bild. Men ändå)